Blandade känlsor dag...
Var nu ett bra tag sedan jag skrev några inlägg men inte så konstigt kanske...
För 4 månader sen dukade jag under helt och bara grät o grät o grät..Utmattning tydligen, vilket jag tidigare inte ens trodde existerade inte och definitift inte så som jag upplevde den iaf..Efter mycket om och men så började jag med medicinering som jag tvärvägrade från första dan men tillslut fanns det ingen återvändo längre så here go. Har varit en hel del turer kring detta kan man säga och jag vill aldrig någonsin hamna där igen eller att någon av mina vänner råkar ut för detta. Om man ska se något possitivt ur det så blir man ju väldigt medveten om sina egna begränsningar och lär sig väldigt mycket om kroppens märkliga funktion på att påvisa att något är galet.
En annan mycket bra sak är att jag kan prata med min läkare, sköterska och terapeut om alla mina tankar och vad som händer med min kropp/hjärna...Jag som aldrig någonsin har pratat om sånt, kankse lite med vänner men inte alls på detta vis. Man får ju förklaringar och verktyg till att kunna ändra på sina märkliga vanor/beteende och galenskaper ;) Ännu roligare är att jag känner sån enorm tacksamhet till min underbara sköterska som tog hand om mig första dagen och jag kan gå ner och prata med henne när som helst, bara det gär mitt liv så mycket enklare för det är inte lätt att föklara för andra alltid vad det är som händer eller hur man känner. Den dagen ringde jag ju min ordinare vårdcentral men vägrades hjälp. Hur kan man sitta i andra änden och säga till någon som storgråter att de ionte kan hjälpa en???? Helt galet faktiskt men efter lite gråtande till så tog jag mod till mig och ringde nästa vårdcentral och fick komma upp och prata med denna underbara männsika samma dag..
Så till dagen, har äntligen fått ner mitt blodtryck till "normal" värde..phu..kämpat o kämpat men eftersom min kropp är helt utmattad o inte orkar så har det varit mycket svårt eftersom jag ska gå en halvtimme om dan men många dagar går inte detta då kroppen är helt slut och hur e hela friden ska man orka efter man jobbat när det tar all energi från mig?? Det blir en ond cirkel..hoppas nu bli frisk från envetna förkylningen med så jag kan träna och hålla mitt blodtryck under kontroll utan att behöva medicinering =) Kramade om min underbara sköterska när jag skulle gå och i väntrummet satt några härliga gubbar som direkt komentera med att jag verkade näjd med mitt besök =)
Sen så händer det ju så mycket tråkiga saker för människor i min närhet och känns som att det aldrig tar slut, vad är det som händer??? Önskar så att man hade en trollstav som tog bort folks lidande och sorg =( Märkligt föresetn, har ni tänkt på att när folk gifter sig så avger man löfte om i nöd och lust men i riktig vänskap så behöver man aldrig sådant för det vat man att sina vänner har man i alla väder och vad som än händer så finns man för varandra. Jag har varit off ett tag men det har siona orsaker och mina älskade vänner har funnits där för mig och älskar er för detta..finns inte ord för hur mycket jag uppskattar det.<3
Ursäkta min stavning och ordval då min hjärna inte kopplar helt än och blir lite tokigt emellanåt men hoppas ni har överseende..Massa kramar och kärlek till er alla
